I mitten av 1990-talet blev en oväntad mjukvara en del av amerikanska marinkårens utbildning - datorspelet Doom. Ursprungligen utvecklades Doom 1993 av företaget Id Software, skapat av dom legendariska spelutvecklarna John Carmack och John Romero. Spelet introducerade en banbrytande first person shooter spel där en spelare kunde röra sig genom mörka korridorer och skjuta mot demoniska och utomjordiska fiender.
Med sin avancerade grafikmotor, som gav en realistisk känsla av rörelse och sitt snabba tempo, blev Doom snabbt ett av de mest populära spelen under 1990-talet och satte standarden för flera andra samtida skjutspel. Doom blev också ett popkulturellt fenomen i USA och spreds snabbt över världen.
En del av spelets popularitet berodde på dess intensiva och beroendeframkallande gameplay. Med möjlighet att spela i nätverk kunde flera personer spela tillsammans genom multiplayer-spelande. Just den här nätverksfunktionen gjorde också att spelet ansågs passa bra för militärutbildning där samarbete och kommunikation är avgörande för strid. Det gjorde i sin tur att intresse för spelet skapades hos den amerikanska marinkåren.
Från lägenhetsrum till militära övningsfält
Varför valde just marinkåren ett datorspel för att utbilda sina soldater? Svaret ligger bland annat i begränsade resurser och behovet av innovation. På 1990-talet hade den amerikanska marinkåren flera budgetnedskärningar, vilket även gjorde det svårt att genomföra dyra och stora övningar. Lösningen blev att hitta billigare alternativ och ett antal officerare började även fundera på dataspel.
Med sin enkla grafik och möjlighet till samspel ansågs Doom som en kostnadseffektiv lösning för att träna marinkårens mindre enheter som grupper och plutoner. Under ledning av översten Paul Hanover och ett team av tekniska specialister vid Quantico-basen, anpassades Doom för militära syften. Dom bytte ut spelets demoner mot fientliga soldater och skapade olika uppdrag där till exempel marinkårens standardvapen som M-16 automatkarabinen ersatte Doom’s ursprungliga vapen. På det sättet skapades spelet Marine Doom.
Spelet i kårens tjänst
Det som gjorde Marine Doom viktigt för marinkåren var dess förmåga att till en viss grad simulera verkliga stridsscenarier. I spelet delades spelarna in i fyrmannalag, precis som i en verklig situation. Varje spelare hade en specifik roll, till exempel som gruppchef, automatgevärsskytt eller kulspruteskytt. Tillsammans övade dom på att täcka varandras positioner, bedriva anfallsstrid och försvarsstrid, och kommunicera under pressade förhållanden.
Ett typiskt uppdrag i Marine Doom kunde vara att säkra en byggnad eller ta terräng genom strid med fienden. Under dessa digitala uppdrag lärde sig soldaterna att tänka taktiskt och fatta beslut på ett ögonblick, något som kan vara avgörande i en verklig stridssituation. En av de viktigaste aspekterna var att spelarna lärde sig vikten av att lita på varandra och agera som en sammansvetsad enhet.
Nostalgi och framtiden
Trots sina enkla grafik och relativt begränsade möjligheter, blev Marine Doom en framgång inom marinkåren under 1990-talet och inspirerade utvecklingen av andra militära träningsspel och främst America’s Army, som även idag används som ett rekryteringsverktyg. Marine Doom blev dessutom tillgängligt för allmänheten och har idag en kultstatus bland många militärhistoriska entusiaster och spelälskare.
Även idag kan spelet ses som ett tidigt exempel på hur teknik från spelvärlden har använts för att utbilda för verkliga fysiska situationer. För soldaterna innebar spelet ett nytt sätt att träna i taktiska situationer där misstag kunde göras för att kunna lära sig. Med Marine Doom “suddades gränsen ut” mellan spel och verklighet. I en tid då krigsspel är en del av vår populärkultur är det intressant att se hur ett spel en gång användes för att träna verkliga soldater. Även om det inte längre används i dag är Marine Doom som ett mer unikt exempel på hur digitala verktyg kan få betydelse i helt andra sammanhang.