Georgienkriget 2008 anses vara det första kriget mellan två nationer som använde militära drönare. Med tanke på kriget i Ukraina är det extra intressant att Rysslands militär var sämre utrustad än den georgiska. För Ryssland blev kriget en lärdom om att mycket av utrustningen var föråldrad och att det krävdes ny utveckling av drönare och obemannade farkoster.
+++ Skriven av: Vladan Lausevic +++
Bakgrund
Tidiga drönare och obemannade farkoster (Unmanned Aerial Vehicle / UAV på engelska) fanns i bruk eller som prototyper redan under andra världskriget. Under det kalla krigets period var det främst USA och Sovjetunionen som spenderade på utvecklingen. Efter Sovjetunionens kollaps blev det främst USA men även andra nationer som Israel som utvecklade drönare för olika åtgärder som spaning och strid.
Georgienkriget som pågick i bara 15 dagar under augusti 2008 blev det första i världshistorien där två konventionella militära organisationer använde sig av drönare för markstrid. När kriget började var den georgiska militären mycket bättre utrustad jämfört med den ryska. Innan kriget köpte Georgien drönare från Israel som modellen Hermes 450 medan Ryssland fortfarande hade äldre system främst från Sovjettiden.
Drönare som startskottet för kriget
För Georgien blev drönarna en billigare metod att kunna agera mer effektivt mot en mycket starkare fiende. Det blev också lättare för Georgien att agera för sina politiska och territoriella mål rörande dom överlag internationellt icke-erkända “utbrytarrepublikerna” Abchazien och Sydossetien. Dom israeliska drönarna hade avancerade sensorer, lång flygtid och effektiv övervakningsförmåga för bland annat realtidsinformation till georgiska styrkor som bland annat kunde följa ryska truppförflyttningar och leda artilleribeskjutningar.
I takt med ökad användning av drönare under 2007 och 2008 blev ryska regeringen allt mer stressad och kände sig hotad av Georgiens militära förmåga. Ett av de mest uppmärksammade incidenterna inträffade den 20 april 2008, när en Hermes 450 i samband med ett uppdrag rörande Abchazien filmade sitt eget nedskjutning av ett ryskt stridsflygplan. Ryska regeringen förnekade nedskjutningen trots beviset och händelsen ledde till politiskt allvarliga diskussioner på FN-nivå där båda sidor anklagades för att bryta mot 1994 fredsavtalet efter kriget mellan Georgien och Abchazien.
Georgiens ögon och öron - användning av drönare under kriget
Georgiens användning av drönare visade sig vara avgörande för deras underrättelseförmåga eftersom drönarna gav realtidsinformation om ryska truppförflyttningar. Genom drönarnas användning kunde större delen av den georgiska militären klara sig i strid och undvika större förluster. Totalt sett förlorade Georgien enligt olika källor runt tio drönare och förlorade själva kriget mer politiskt än militärt sett.
På ryska sidan insågs det redan innan kriget att mycket av drönarutrustningen var begränsad, föråldrad och utvecklad för mer strategiskt användning än för markstrid. Utvecklingen av drönare stoppades eller nedprioriterades i samband med Sovjetunionens sönderfall och 1990-talets politiska kriser. Georgienkriget blev som en väckarklocka för Ryssland.
Under kriget använde Ryssland några sovjetiska system som Pchela-1T (Biet) som inte kunde mäta sig med drönare som Hermes 450. Pchela-1T hade till exempel otillfredsställande kamerasystem, operativ räckvidd på 60 kilometer och kunde vara i luften runt 2 timmar som var otillräckligt för längre operationer. På så sätt saknade ryska militären samma förmågor för att kunna samla underrättelser och koordinera artilleriinsatser.
Ryska militära lärdomar och krigserfarenheter
Tidiga erfarenheter rörande drönare fanns redan under 1990-talets strider mot rebeller och terrorister främst i delrepubliken Tjetjenien. Georgienkriget resulterade i nya erfarenheter och insikter. Efter kriget i Georgien gjordes flera utredningar och analyser som bland annat visade på följande problem och brister:
Föråldrade system som Pchela-1T behövde ersättas med moderna drönare och UAV:er som kunde samla underrättelser och koordinera attacker i realtid.
Beroendet av utländsk teknologi var en tillfällig nödvändighet och det nya behovet var att skapa inhemsk UAV-industri.
Drönare behövde bli en central del av Rysslands militära strategi och taktik, särskilt för övervakning och markstrid.
Problemet rörande tillgång till drönare fanns även hos dom ryska elit- och specialförbanden som i sina analyser rapporterade att avsaknad av drönare försvårade deras stridsförmåga. Bland mer övergripande slutsatser var att bristerna i användning av drönare var finansiella och organisatoriska eftersom utveckling och tillverkning av drönare var lägre prioriterat innan kriget. En annan insikt var att Ryssland trots alla sina militära resurser låg teknologiskt efter USA och andra nationer som Israel rörande drönare.
Rysslands “drönarrevolution” och utvecklingen under 2010-talet
Bland ledande ord rörande erfarenheterna från Georgienkriget var innovation och anpassningsförmåga. En av dom första åtgärderna i Ryssland efter Georgienkriget var att köpa Israeltillverkade drönare som Searcher Mk II och Skylark. Dessa system kom senare att tillverkas i Ryssland på licens under namnen som Forpost (Postering) och Zastava (Flaggan).
Forpost och Zastava fungerade som inspiration för en ny utveckling som reflekterade allt större militär spendering under 2010-talet. Ett system utvecklat som resultat av Georgienkriget blev Orlan-10 (Havsörnen), en drönare för mångsidig användning. Orlan-10 kunde användas för övervakning, elektronisk krigföring och artillerikoordinering och blev snabbt “ryggraden” i Rysslands nya drönarflotta.
På det sättet blev Orlan det första ryska drönaren för taktisk och operativ nivå rörande markstrid och uppdrag för specialförband. Under 2010-talet började Ryssland också utveckla kamikazedrönare som Lancet (Nålsticka), samt experimentera med tyngre och mer autonoma system som Okhotnik-B (Jägaren). Dessa drönare representerar nästa generations teknologi och visar på Rysslands ambition att ligga i framkant av drönarkrigföring.
Användning av drönare under första invasionen av Ukraina
Under den första invasionen av Ukraina 2014-2015 använde Ryssland Orlan-10 och Forpost för att underrättelseinhämtning, större spaningsoperationer och koordinering av artilleribeskjutningar. Samtidigt var fallet att Rysslands tillgång till drönare fortfarande var mer begränsat och otillräckligt. Trots att den ukrainska militären var sämre utrustad och organiserad fanns det fortfarande flera problem för ryska förband rörande drönarnas användning.
Ett problem var att ukrainska styrkor använde elektronisk krigföring för att störa och förhindra ryska drönare från att samla underrättelser. Dessutom saknade många ryska UAV-operatörer tillräcklig träning och erfarenheter. Många förband och marksstirdssoldater överlag var fortfarande mer eller mindre obekanta med att använda drönare.
Ett annat problem var att Ryssland var beroende av importerade komponenter och reservdelar. Tillverkningen av drönare innan kriget visade sig vara otillräcklig i samband med att den ryska militären blev allt mer involverad i Ukraina. I samband med sanktionerna och hindren blev Ryssland tvungen att spendera ännu mer pengar på egen tillverkning.
Under den första invasionen av Ukraina började Ryssland också experimentera med kamikazedrönare och integrera drönare i nätverkscentriska operationer. Även i samband med Rysslands insats i Syrien-konflikten blev drönare som Orlan-10 viktiga verktyg för att samla underrättelser och leda flyganfall. Syrien fungerade som en “testbädd” för ryska militärens användning av drönare.
Utvärdering och tillämpning från Georgien till Ukraina
Efter Georgienkriget 2008 insåg många i ryska militären att mer behövde göras, utvecklas och tillverkas rörande drönare. Rörande teknologi och know-how låg Ryssland efter både supermakten USA, liksom andra som Israel. Georgienkriget blev som en väckarklocka för framtidens utveckling.
Vid den första invasionen av Ukraina 2014 tillämpades flera lärdomar och erfarenheter från Georgienkriget. Ryssland använde drönare som Orlan-10 för att spana, hitta ukrainska styrkor och styra artilleriattacker. Dessa system var en förbättring jämfört med tidigare teknik och taktik samt visade på Rysslands ökade förmåga att utveckla och integrera drönare i sina militära operationer.
Det är viktigt att förstå att användningen av drönare under kriget i Ukraina 2014-2015 var mycket mindre jämfört med 2022-2023 perioden. Fokus för drönarnas användning under 2014-2015 handlade mer om spaning och koordinering jämfört med 2022-2023 då användningen kom även att omfatta mer strategiska attacker på ledningsplatser, infrastruktur och fabriker. Kriget i Ukraina blev därmed det andra kriget i historien där drönare kom att användas mellan två nationer i större skala.
Trots ryska militära framstegen fanns det fortfarande stora problem. Under striderna 2014-2015 ansågs antalet drönare för litet och många drönarpiloter saknade tillräcklig utbildning. Ukraina utnyttjade också sin förmåga inom elektronisk krigföring för att störa ryska drönare och förhindra dem från att samla in användbara underrättelser. Trots att Ryssland hade satsat på att stärka sin drönarflotta efter 2008, var det uppenbart att ambitionerna inte helt matchade verkligheten.
Varför lyckades inte Ryssland mer optimalt med användning av drönare efter Georgienkriget? Ekonomiska begränsningar och sanktioner efter 2014 spelade en stor roll. Ryssland var beroende av importerad teknologi, vilket försvårade produktionen. Dessutom tog det tid att förändra den organisatoriska strukturen och helt integrera drönare i militärens taktik. Även idag och trots alla erfarenheter från Ukraina saknar Ryssland tillräckligt många utbildade UAV-operatörer för att maximera drönarnas potential.
Framtiden för Rysslands UAV-program kommer sannolikt att präglas av en ökad integration av AI och autonoma funktioner. Samtidigt står Ryssland inför konkurrens från bland annat USAs teknologiska överlägsenhet, vilket gör drönarnas roll i krigföring ännu mer kritisk. Sanktioner har försvårat tillgången till avancerade komponenter, vilket påverkar produktionen av högteknologiska drönare.
Comments